Vad blir kvar när någon gått?

Livet är de starkaste av krafter och skört som den tunnaste tråd. Vad blir kvar när någon har gått? Blir de hål som aldrig kan fyllas? Blir de tankar som tänks av andra? Idag går mina tankar till de närmast anhöriga som mist sina kära. De fattas oss alla.

En härlig helg

Trots vedermödor som kallbad i Vänern, dyngdikeskravling, paddling i motvind och en rejäl vurpa på cykeln så ler jag tamejsjutton på varenda bild som togs under prova på multisporttävlingen Utmaningen i lördags. Tänk att något så jobbigt samtidigt kan vara så kul! Rekommenderas varmt! Det var verkligen en jätterolig tävling med proffsiga och trevliga arrangörer och glada deltagare. Och dessutom träffade jag inte bara en utan två gamla klasskompisar, från två olika skolor dessutom, som jag inte träffat på många många år. En härlig helg helt enkelt.

The one and only

Titt som tätt försöker någon förståsigpåare/musikjournalist utse "nästa Madonna". Ingen har hittills ens kommit i närheten vare sig de hetat Britney, Pink eller det senaste försöket, Lady Gaga. Men ingen bryr sig, ty världen varken vill ha eller behöver någon ny Madonna - the one and only finns ju kvar i allra högsta grad och sopar mattan med de flesta. Oj oj oj, vad bra detta kommer att bli! Vi ses på Ullevi!

Sandiga öron och artiga barn

- Kom närmare! ropar morfar oroligt från stranden. Storebror har glad i hågen vadat ut en bra bit i havet och står med vatten upp till armhålorna. - Nej tack! tjoar han glatt tillbaka och fortsätter lufsa ut i den salta härligheten med guppande kalufs.

När vi kommer tillbaka till stugan har vi sand överallt. I hårbotten, i öronen, i väskan, i badbyxorna och inte minst skorna. En liten bit av stranden har följt med oss hem.