Mä hanna gjer ru ?

Idag cyklade jag för andra gången på min nya MTB. Från tantvarianten med barnstol, korg och hög utväxling har nu jag bytt upp mig för att kunna åka smidigt i terrängen, så är tänkt i alla fall. Och idag fick jag verkligen smaka på terräng eller offroad snarare. Det var så off the road att inte ens vägen fanns. Den hade regnat bort och på sina ställen fanns det bara en liten sträng i mitten kvar som rasade vid minsta beröring och på varsin sida forsade vattnet ner för berget. När jag så lerig, blöt och med gnisslade sandiga drev linkade ner för sista biten möttes jag av två män, en i grävmaskin och en bredvid med spade. De höll på att laga vägen. Den som inte längre fanns. Mannen med spaden blev så förvånad av att se min sorgliga uppenbarelse rinna nerför den geggiga ravinen att han såg ut som en fågelholk. "Mä hanna gjer ru ?" utbrast han lite argt på klingande fryksdalska. Han tyckte väl att jag var helt slut i huvet som försökte cykla i en flod och kanske med all rätt... "Ja, det kan man fråga sig" svarade jag. "Tur att du har mauntäjnbajk då", kluckade den andre mannen inifrån grävmaskinen. "Ja, tur", svarade jag och cyklade så äntligen iväg med fast mark under däcken.