En legend har gått ur tiden. Lika legendarisk för knasighet som för sin musikalitet. En udda person i en cynisk tid. Denna fantastiska talang som förvandlade sig själv från liten svart pojke till en vit tant, men som trots detta ändå lyckades uppehålla en viss stjärnstatus i decennier.
Michael är död, men hans musik kommer fortsätta att förgylla mitt liv, som den alltid har gjort. Som "discoprozac" en regnig dag, som klassisk partyhöjare, som sällskap i joggingspåret och som mobilsignalen som är för bra så man aldrig vill svara. Den här låten är en av mina absoluta favoriter från en tid när han var som allra bäst:
Länge leve Michael, var du än är.
Jäkla skit också! Jag som skulle AOW'a hela natten!!!! Så checkar han ut! Hmpf! Men håller med i allt du säger. Knasig så det small om det, men en legend var och förblir han.
SvaraRaderaAOW! (fast lite surmulet denna gång).
AOW! Ja, jävla skit så kan man också uttrycka det.
SvaraRaderaSatt uppe och stirrade på VH1 i natt för att få mera AOW och skrevgrepp än vad som är nyttigt.
R.I.P. AOW!
Du är så jäkla duktig på att skriva. Oj oj
SvaraRaderaTack :). AOW!
SvaraRaderaAOW! Jag har en biljett till O2-arenan i London 3/9 - vill du ha den? :o) FAN ALLTSÅ! Här har man tränat in en nästan felfri moonwalk, så checkar han UT!!!!!!!! Va i helvete? Jag och Francine satt och diskuterade vem eller vilka man skulle se live som skulle vara värt detsamma som King of Pop. INGEN! Visst - Madonna är stor, och U2 eller Stones är klassiker, men det finns fan inget som skulle mäta sig mot att ha sett Jackson live. Jag som var så odräglig och skulle fortsätta vara dryg om det... Hälvet!
SvaraRadera