onsdag 10 juni 2009

En grupp grabbar som längtat

Nu är de här. De allra sista självande lediga dagarna innan det är dags att hoppa på ekorrhjulet igen. För på måndag är det dags att klämma in sig på kontoret igen och börja tänka på sådana världsliga ting som tillväxt och företagsklimat. Hur det ska gå är för mig en gåta för min hjärna är som gröt och det känns helt overkligt att min föräldrarledighet är över. Den gick så bedrövligt fort även den här gången. Och fastän jag försöker att glädjas att maken får vara hemma, så svider det i hjärtat när jag tänker på att jag ska vara borta hela dagarna från mina älskade ungar.

Samtidigt så är jobbet rena semestern i jämförelse med hur en föräldrardag ser ut här på farmen med bajsblöjor som ska bytas, näsor som ska torkas, tvätt som skall tvättas, mat som ska lagas, hundar som ska rastas, ungar som ska tröstas, nattas, uppfostras, lekas med, legobitar som ska plockas, golv som ska dammsugas och diskbänkar som ska torkas i all oändlighet.

Det är nog inte så dumt ändå att börja jobba. Att få sitta i fred vid datorn och få fokusera och göra klart, med en nybryggt kopp kaffe i handen och lön som tickar in på kontot. Och att jag sedan få komma hem till nylagad mat och en grupp grabbar som längtat efter mig gör ju inte saken sämre.

4 kommentarer:

  1. Jo, mammaledigheten försvann i ett nafs, verkligen. Nästan exakt fyra år sedan jag led alla helvetets kval och släpade mig iväg till jobbet efter hela nio månader (det är MYCKET för kära gamla England, det) av gullandet med lillapan. Och nu ska han börja i skolan i september. *ryser vid tanken - min ängel i SKOLUNIFORM*

    SvaraRadera
  2. oj oj...välkommen tillbaka. Vi kommer säkert synas.

    De sa till mig att du var på faktoriet i lördags och jag hade gärna velat ta en svängom med dig men jag såg dig inte;)
    Kram

    SvaraRadera
  3. Tack, ja det gör vi säkert!

    Jepp, var ute(!!!) och drack några öl med några vänner. Och det var sköj, men vi gick rätt så tidigt.

    SvaraRadera