-Fröknar som är pappor finns inte, svarar storebror när han ska förklara för sin käre far varför han inte kan jobba på hans dagis. I lågkonjunkturens svallvågor har maken börjat söka nytt jobb och försöker skämta till det lite. Det föll dock inte i god jord hos den fyraårige sonen som himlar med ögonen åt bara tanken av att ha en pappa som dagisfröken. Att det är på det viset, att inga män jobbar på dagis längre kan vi ju skylla många äckel för och hela den grejen, men det intressanta är att det förmodligen finns massor av fröknar som faktiskt är pappor.
En tid senare satt jag och bläddrade i Runners med storebror hängandes över ena axel. En artikel om en transsexuell maratonlöpare dök upp i ett flersidigt reportage. Han/hon var på god väg att gå hela vägen med sin dröm att få bli kvinna. - Men, han har ju tuttar! Det får han ju inte ha, mamma! Är han en flicka? utbrister storebror. Hm, vad ska man svara på det? Killen är snart fyra och att börja gå in på att tuttar på män visst är tillåtet (enligt lagen i alla fall), att kön går att byta och om kvinnliga könshormoner på burk känns inte riktigt ok. Jag förklarar att det är en pojke som vill vara flicka istället. - Jaha, en "pojkflicka", konstaterar storebror, lite lätt blasé i tonen, som om det vore ett självklart begrepp i hans vokabulär. Och så bläddrar han förstrött vidare.
Världen är allt bra mycket mindre komplicerad när man är liten....
SvaraRadera