Så här i OS-tider

Så här i OS-tider är det lätt att man* blir inspirerad till både det ena och det andra. "OS-mössan" har blivit ett begrepp och på var å varannan finns nu en virkad mössa i fädernelandets färger och i virktips och färgsättning på garn florerar i både nättidningar, söndagsbilagor och bloggar, enligt devisen det Kalla och Hellner har på knoppen det skola även vi andra hava.

Eder undertecknad har istället för virknål och garn (bevare mig väl) införskaffat skateskidor och försöker nu med själ och hjärta lära mig att skata efter bästa förmåga. Det går väl upp och ner. Ibland får jag till det och ibland får svanskotan känna på föret. Sist jag var ute och körde hade det kommit rejält med nysnö och skidorna gled ungefär lika lätt som jag skulle ha kört på en dåligt städad heltäckningsmatta. Inte alls med andra ord.

Men för att sammanfatta det hela med OS-termer så ville jag ha en kropp som Kallas, toppa formen som Hellner och få en gnutta av Haags optimism men det slutade snarare med ett humör som Wassbergs, öron som Gundes och ett fruset snorskägg som Ole Einars.

*) Ok, jag. Ska inte dra med alla andra i fallet.