Allt har en mening. I går var första gången på väldigt länge som jag kunde hålla mig vaken under ett helt avsnitt av Morden i Midsommer, eller Morden i Midsomnar, som maken döpt om det till av förklarliga skäl. När jag så äntligen skulle krypa till kojs slog en bekant, men mycket ovälkommen doft emot mig när jag gick in i det nedsläckta sovrummet. En doft med löfte om ännu en vaknatt och påminner om svunna tider i folkparken. Doften av nylagd spya.
Lillebror hade lagt en rejäl pizza i späjsängen men varken han eller maken hade vaknat av eländet, utan spyan hade därmed fått friheten att riktigt marinera kudde, täcke, lillebror, pyjamas och allt annat i över en meters radie. Upp ur sängen, in i duschen, bort med sängkläder, in i tvättmaskinen, ny pyjamas, lite vatten, ny napp, ner i mammas och pappas säng, stoppa om och sova i två minuter och så en ny spya. Upp ur sängen, in i duschen, bort med sängkläder, in i tvättmaskinen, ny pyjamas, lite vatten, ny napp, ner i mammas och pappas säng, stoppa om och sova i tio minuter. Sedan ny spya. Nu lyckades vi nästan pricka allt i hinken.
Tillslut gav sig illamåendet och lillebror kom till ro vid fyrasnåret. Så idag sitter vi inne och mår lite sådär. Lillebror mår ganska bra, storebror med, men jag går runt och känner efter och inbillar mig symptom. Är jag inte lite illamående? Högg det inte till i magen?
Men alldeles nyss kom maken hem för att byta av mig. För nu ska jag åka och jobba. Om de släpper in mig på kontoret förstås...
Uuuuuuuuhhhhh!
SvaraRadera