Varvet runt

Nu har vi spytt allihopa. Först ut var lillebrors sänghistoria under natten mot torsdag, sedan på minuten 48 timmar senare vaknar jag av primalläten från toan. Maken är nämligen väldigt högljudd när han spyr, liksom skriker ut maginnehållet. Nyvaken känner jag att även jag mår illa och har magknip. Natten tillbringas ömsom svettandets, ömsom frysandes och jag och maken går i skift till toan. Maken spyr flera gånger under natten, men det är först på morgonkvisten som mitt illamående, kväljningar och frossa övergår till en rejäl diarré och så småningom några kaskadspyor och jag får stifta bekantskap med fredagens trattkantarellsås ännu en gång.

Barnen verkar fräscha hela förmiddagen som tillbringas i mörkt rum (maken), i soffan under filt (jag), härjar runt i hela huset (barnen). Trots att jag känner mig så svag att jag knappt orkar lyfta huvudet från soffkudden och mår illa måste ju ungarna ha både frukost, bytas och tvättas. Maken är så svag att han i det närmaste kan klassas som medvetslös, så det blir jag som får hasa runt och bre smörgåsar, sedan vila i 20 minuter, sedan släppa ut hunden, vila, hämta juice, vila, byta bajsblöja, vila. Och så somnar storebror i soffan trots barn-TV på högsta volym Ett säkert tecken på att allt inte står rätt till. Han vaknar och klagar på ont i magen och det sista han säger innan spyan når golvet är "mamma, får jag coca-cola, då".

Så nu har vi gått varvet runt och dessutom smittat grannarna. Men idag mår vi alla bättre och håller tummarna för att vinterkräket är över för den här gången.