Ibland är det inget som biter. Jag tror att jag har provat det mesta för att få mina ungar att städa upp sina leksaker efter sig. Att kasta ner en legobit i en låda någon gång emellanåt är väl inte för mycket begärt? Men, det är tydligen det. Jag har hotat, jag har mutat, jag har förklarat, jag har varit arg och jag har vädjat, med inget hjälper. Ingen plockar undan sina grejer för det. Äppelskruttisarna faller inte långt från slarvpotteträdet och brås man på två notoriska slarvisar, så gör man. Det är inte mycket att göra åt, men trots min bohemiska sida så blir till och med jag galen av att snubbla över allas grejer till slut!
I kväll såg huset som vanligt ut som en leksaksaffär som exploderat med pusselbitar, bilar, legobitar, spelkort (Texas hold'em, lillebror?)över hela golvet och i alla möbler. "Snälla {storebror}, hjälp mig att städa undan?", vädjar jag milt*)."Nej, jag orkar inte", svarar storebror lojt. "Snäääääälla, kan du inte hjälpa din stackars mamma?". Storebror ids inte ens svara. "Snääääääälla", bräker jag. "Vi leker att vi plockar blåbär, så blir det roligare", uppmanar jag käckt och tar fram en korg framför storebrors skeptiska ansikte. "Jag gillar inte blåbär", svarar han och vänder sig bort och låtsasleker med en av golvets sjuhundraelva leksaksbilar. "Nehej, men du får hjälpa mig att plocka upp här ändå", svarar jag lite strängare i tonen för nu krävs det lite tyngre artilleriet. Storebror låtsas som det regnar i väntan på att jag ska ha hunnit plocka upp alla grejer innan han ens hinner börja. Då tar jag fram esset i rockärmen, jag låtsas bli ledsen - då kanske hans empati för sin ömma moder kan förmå de små förtjusande fingrarna att lyfta upp legobitarna från mattan? "Jag blir ledsen när du inte vill hjälpa mig att städa", säger jag plutigt. Storebror fnyser "mammor blir inte ledsna". Och trots att jag som vanligt fick plocka upp allting själv så blev jag efter en stunds eftertankte lite varmare inombords, för min son har nog en rätt lycklig mamma ändå trots ärr från legobitar under fötterna och hjärnblödning på leksaksbilar i sängen. För visst kan mammor vara ledsna, jätteledsna till och med, men storebrors mamma är nästan alltid glad. Och det är jag. Hurra!
Men jag hade ett sista ess kvar i understället (skjortärmar är för amatörer): "Vem kan plocka upp flest kort från golvet?" Vips så var alla korten borta, så lite hjälp fick jag minsann till slut.
*)Storebror hör: "Tjat,tjat,tjat...
Gulligt!
SvaraRadera