Den tidiga vårens självklara ljus strömmar in genom fingerkladdiga fönster. Avslöjar glömda vrår av damm och hundiga hår som fått virvla runt obemärkt under mörkaste vintern. Upptäcker ett granbarr instucket i mattan och tänker att julen nog varar än till påska ändå. Förväxta amaryllis i hallen i väntat på beslut om bevara eller icke bevara, en förtorkad julros i exil på trappan, utegranen som står fastfrusen och grön och grann i snödrivan. Och storebror som sjunger "vi äro lussikanter alltifrån skaarrrrabojj" och "jungfru jungfru jungfru jungfru skäääär" som ett eko från svunna plundringar.
Får lust att röja och drar ur alla lakan ur kvalstiga sängar, plockar, dammar och så ut med de stinkande soporna. Utan jacka i makens fyrtiotreor. Sju meter dit och lika långt tillbaka.
Termometerns fem minus känns som tjugofem och vårkänslorna är plötsligt väldigt långt borta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar