Myror i brallan

Den här bloggen skulle ju handla om våra renoveringsprojekt var det tänkt, men i brist på både tid och medel för detta så har den ju fått ett eget liv och spretat iväg åt alla möjliga håll. Kåserier, tankar, nostalgitrippar och fotografier istället för kaklade badrum, köksöar och fondväggar. Men skit samma, så får det bli.

Och nu har bloggen blivit en träningsdagbok också. Idag blev det intervallträning i nya dojorna och de funkade finfint. Pulsklockan satt som en smeck så det var bara att köra på längs strandkanten fram och tillbaka. 4 min x 5 gånger bidde det idag. Jäkligt jobbigt, men de som vet säger att detta ger resultat och jobbigt brukar ju vara bra, lida pin å hela den grejen. Högröd, svettig och flåsig med hörlurarna slängande runt halsen passerade jag då motorklubben hela fem gånger och naturligtvis var det ju värsta pow-wow:et där nere med hela parkeringen full av bilar. Vad de måste ha undrat vad jag pysslade med. Eller förresten hade de nog fullt upp med att suga på prillan, sparka på däck och vara manliga inför varandra som medelålders män med amerikanare gör, inbillar jag mig i alla fall.

I går var det sista yogan också och trots att jag myror i brallan de första tre gångerna så har jag numera blivit yogafrälst. Jag ska vara så förbaskat prestationsinriktad och effektiv jämt och de första yogapassen (med en avslappningsdel och meditation) var en ren plåga. Satt som på nålar vid meditationen och tjuvkikade hela tiden och glömde bort att andas när jag gjorde rörelserna. Men nu är jag såld och kroppen har blivit mycket smidigare och starkare, ryggen gör inte ont längre och faktum är att jag till och med tycker att huden i ansiktet blivit slätare och fått en ny lyster. Inbillning kanske, men tro kan försätta berg ;).


Myror i brallan eller är du bara glad att se mig?

Jag är tillbaka!

Fylld av stolthet men med en aning trötta ben skriver jag detta, enkom med syftet att få skryta om min form. Min envetna träning har gett resultat och tänka sig idag kunde jag faktiskt springa hela 15 km terräng! Och känslan av att få dela en energikaka med min träningsnarkomansmultisportandeidrottslärare till make (som faktiskt också såg lite trött ut, faktiskt! Kan bero på penicillinkur och bihåletrubbel, men ändå) efter halva vägen var nästan magisk. Efter en låååång stigning, mitt ute i skogen smakar yoghurtindränkt chokladklet med russin hur underbart som helst.

Förra året låg jag trött, svullen och jättegravid och bläddrade längtansfullt i Runners world i sängen. Den fina formen var en minne blott, då jag inte orkade motionera alls under graviditeten först på grund av illamående och sedan foglossning från helvetet. Men känslan hur det är att löpa fanns där trots mage och svullna ben. Och nu är jag äntligen tillbaka!

Det kan nog till och med bli en halvmara i år. Kanske. Och nya asfaltsskor har jag kostat på mig också. Vita och fina står de och väntar på nästa löppass. Men i morgon blir det vila.


Fina och vita än så länge.

Jag blir lika förvånad varje gång

Har haft riktigt kort tålamod hela veckan. Jag har svettats och frusit om vart annat. Magen har vällt över byxkanten lite mer än vanligt och alla kläder är obekväma. Byxor för tajta, t-shirtar för korta, jackor för varma, skor för små. En känsla av allmän olust hade dessutom hängt över mig under några dagar och jag har inte fått något ur händerna. Dessutom tryckte i mig en nästan en hel påse Vaniljjätten i går kväll.

Idag kom mensen och humöret är på topp igen. Efter över 20 år med lingonvecka har jag ännu inte fattat vad som händer i kroppen varje månad. Jag blir lika förvånad varje gång PMS:en släpper. Det är som en rullgardin åker upp. "Jaha, nu vet jag varför jag kastade ut alla makens skor på gräsmattan i ilska och grät i smyg till Bolibomba". Det var ju bara lite PMS. PMS ditt jävla svin! Smyga sig på så där och sunka ner tillvaron.

Nu ska man bara ha mensvärk i ett par dagar och blöda som en gris en dryg vecka så kan man få vara normal i ett par innan det är dags igen.

En havatvå, tack

Stavnings och skrivihopordenförhelvete-polisen Annapanna är en mycket dryg sida av mig. Jag är medveten om detta, men kan inte låta bli att få klåda av misstag som "nya kassa öppettider" på bankdörren (som om vi inte redan visste det) eller "jag mötte en snygg brun hårig tjej"(kanske om du är en brunstig brunbjörn möjligtvis). "Mjuk glass", "barn under kläder" och klassikern "kyckling lever" är andra exempel på hur det kan gå när inte haspen är på.

En annan av mina drygare sidor är att fnissa åt medmänniskor som inte riktigt förstått och därmed säger helt fel. Här kommer några exempel på maträtter och andra tokigheter som uppfattats av eder undertecknad vid olika tillfällen:

Havatvå = HAWAII (pizzan)
Naxos = NACHOS
Bauugätt = BAGUETTE
Båågätt = BAGUETTE
Hallå'ven = HALLOWEEN
Baj-baj = RAYBAN
Jene = GENE (namnet alltså. Som i Gene Simmons. Faktum är att en person jag träffat faktiskt heter "Jene", stavas dock Gene. Det är för fantastiskt!).
Antrekååt = ENTRECôTE

Slut hånat från en medel ålders brun hårig tjej med morgon rock på över kroppen och fullt med kill under kläder i tvätt korgen.

En annan del av Sälen

Nyss hemkommen från fjällsemester. Vår lilla familjs första och definitivt inte den sista. Trots missöden som makens feberfrossa i fyra dagar, duggregn i två, lillebrors förkylningsåterfall och gamla spyor som hunden åt utanför vår stuga så är vi numera SÅLDA på Sälen och Hundfjället.

Jag och maken, som då var pojkvän, tillbringade några dagar i Tandådalen med några kompisar för många år sedan och vi gled över med transportlift till angränsande Hundfjället för att åka Väggen. Vi åkte Väggen och någon backe till och sedan gled vi tillbaka till stugan för bastubad, öl i badtunnan med tillhörande snörullning. Maken-kraken, som då var pojkvän, fastnade med foten i en snödriva och fick panik innan han kunde hoppa ner i badtunnan igen. Det var tider! Det var en tid när fjällsemestern snarare bestod i att göra pizzor i snön än att skälla på sin hund för att de ätit av dem. Åka fort och festa på Högis, snarare än att stå och laga korv stroganof i stugan åt alla barnen.

Nu med egna barn i backen så upptäckte vi en annan del av Sälen. Ett fjäll med fina, flacka, jättegröna nedfarter, trollskog med profiler som Dass-Orvar och Åke Skider, rullband för de allra minsta, mysiga våffelstugor, legotält och rymliga värmestugor med många microvågsugnar och annat som gör barnfamiljer glada.

Det här blev verkligen en semester med många härliga minnen som vi säkert kommer att skrocka åt så småningom. Storebror lärde sig att göra stoppsladd men råkade köra in i ett träd ändå, jag stilade för min son och körde ner i en bäck och fastnade med foten och maken fick åka några fina åk tillslut, trots bihåleinflammationen.

Vi syns igen nästa år, Sälen.





Från vägg till våffla.

Vi drog inte till fjällen...

Vi fick stanna hemma istället för alla blev så himla sjuka. Snopet! Lillebror är hängig och bara sover efter två dagar med hög feber, hostar och snorar, storebror likaså samt en släng av öronvärk, maken hostar slem och jag har ont i halsen. Men stugan står ju kvar och vännerna får värma upp backarna utan oss ett tag till. Vi ska ge det ett till försök i kväll. Kanske har vi piggnat till nog. Krya på oss!


Nästäppa kan vara roligt också, om man har den läggningen.

Vi drar till fjällen

Hela familjen inklusive hund med tillbehör plus två andra familjer och hund ska dra norrut för att krama ur det sista av vintern på Hundfjället, passande nog. Har egentligen ingen större lust att åka till snön nu när våren äntligen har kommit till oss, men det blir ändå mysigt att komma bort från vardagen, umgås och skrota runt i underställ, åka lite skidor och få lite fler fräknar på näsan.

Så nu sitter jag här mitt i packkaoset som alltid uppstår när vi ska resa någonstans. Med massor av högar med sånt som ska packas ner. Trots kombi med takbox som sig bör, så kommer det bli mer än trångt bak i bilen. Hm, skidor, bob, barnvagn, hund, pulka, snowboards, resväskor, resesäng till lillebror, solstolar... Det ska nog gå.

God fortsättning på påsken! Vi hörs om en vecka.

Sådana där vårkvällar

Födelsedagar gör mig lätt nostalgisk. Det mesta gör mig nostalgisk nuförtiden. Men det där att mäta hur länge man har levt, gör att gamla minnen lättare hittar tillbaka. Idag på min trettiotre års dag minns jag min barndoms ljusa vårkvällar i byn där jag växte upp. Sådana där vårkvällar när marken luktar hundbajs och vindarna börjar bli ljumma. När cyklarna kommit fram och vi fick gå ut och leka ett tag till efter kvällsmaten.

Jag minns min gamla bästis, E. Vi bodde grannar och än idag kan rabbla hennes telefonnummer och förnimma hur det luktade hemma hos henne. Vi lekte varje dag och åt middag där det var godast mat tills våra föräldrar avslöjade vår strategi. Vi var rädda för samma grannhund, möttes alltid på halva vägen vid postlådorna, var kära i varandras bröder (fast jag var inte det egentligen, men jag sa att jag var det för att det skulle bli rättvist, liksom). Vi byggde terrängbanor och lekte tornéspel på våra ponnys och puttade ner varandra med långa pinnar när ingen vuxen såg, tältade i skogen och läste Kalle Ankatidningar med ficklampa och var mörkrädda tillsammans i var sin sovsäck. Vi hoppade i hö, cyklade, badade i sjön tills vi var blå och hackade tänder, byggde kojor och lyssnade på Alphaville.

Vi gjorde egna tidningar som vi kopierade på hennes mammas jobb och glatt delade ut till de andra grannarna. Det var en egen version av Svenska Mad, om jag inte minns fel. Jag ritade. Hon skrev. Vi spelade in oss på bandspelare. Jag sjöng. Hon spelade piano. Så seriösa och fnittriga på samma gång. Vi spelade Nintendo så vi fick skavsår på fingrarna och det var alltid hos henne som byns alla ungar samlades på ljusa vårkvällar för att leka bollen i burken. Och vad vi lekte, ända tills våra mammor ropade att det var läggdags.

Min gamla bästis. Undrar vad hon gör nu?


Alphaville är i alla fall fortfarande ute på turné. I vår besöker de Minsk, Sankt Petersburg, Nitra, Bardejov, Hnústa och Västerås. Big in öststaterna?

A gah nåtte do börre bavt

Storebror gick och mumlade på en liten trudelutt idag om och om igen. Tillslut lyckades jag uttyda "a gah nåtte do börre bavt" och myntet trillade ner:

Hund på släptåg

Idag hade jag som vanligt min gamla hund på släptåg på joggingturen. Det är skönt med lite sällskap i skogen och så får vi båda tanterna i familjen lite välbehövd motion samtidigt. På de sjuttio minuter som vi var ute och flåsade runt, hann hundkraken stanna och kissa minst elva gånger, bajsa två gånger, gräva fram och äta upp tre kattlortar, trampa ner sig i decimetertjock lera, stirra ner en nervös Bichon Frisé på fyrtio meters håll, få alla hundar i bilarna vid Brukshundsklubben att skälla hysteriskt bara genom att visa sig, nosa upp en död råbock och dricka dyngdikesvatten. Tänk hur hundar prioriterar egentligen. Liklukt är intressant, men de bryr sig inte om lite skit mellan tänderna, bokstavligt talat.



Hoppas den lilla bocken springer på gröna ängar i himlen nu.

Bajsiga blöjor och femtio par skor

Ibland blir jag så jävla trött, bara. Trött på hundgrusiga golv och kladdiga köksluckor. Trött på att trampa i blöta fläckar på badrumsgolvet och torka av kladdiga kranar för tusende gången. Trött på smulor, trött på att skrapa bort intorkade matrester under bordet. Trött på att sätta i en ny rulle toapapper i hållaren varje gång. Trött på att ifall inte jag sätter i en ny soppåse efter att alltid varit den som burit ut den gamla, så blir det ingen ny soppåse. Trött på att dammsuga trappan med billighetsdammsugaren med den korta sladden. Trött på att plocka upp fyrahundra små leksaker från golvet varje dag efter att ha trampat på dem först. Trött på smutstvätt upp till hakan och högar av ovikt ren tvätt. Trött på att den andra strumpan alltid saknas. Trött på att jag alltid glömmer bort att hänga tvätten på kvällen och måste tvätta om den dagen därpå. Trött på bajsiga blöjor och femtio par skor på hallgolvet som man måste hoppa över för att komma ut. Trött på att ta mig an alla drivor av damm, drivor av kläder, drivor av disk.

Samtidigt är jag så lycklig att det är min alldeles egna familjs smutsiga kalsonger som jag tvättar, hänger och viker om och om igen. Lycklig för att det är mina ungars fyrahundra leksaker som jag trampar på. Tacksam för att jag kan ge mina barn mat varje dag som de sedan kan tappa på golvet där den kan torka fast. Glad över att jag har en stor härlig grusig hund som blev precis som jag önskade. Det är mitt alldeles egna oglamorösa smutstvätts matkladdiga bajsblöjsliv, men det är mitt och jag skulle inte byta ut det för allt smör i Småland.

Men jag är fortfarande så fruktansvärt trött på billighetsdammsugaren med påsar som ingen säljer och på tok för kort sladd, så i morgon ska jag åka och köpa mig en ny.

En lite längre t-shirt

Fy farao, vad jag älskar de här gamla baggyjeansen. De är så mjuka, de är så stora, de var så fina. Men nu sjunger de på sista versen. Tyget är så tunt så tunt att det nästan inte finns och stora hål gapar lite överallt. Snyft!

Men med en lite längre t-shirt så man slipper visa magen, så kanske jag kommer undan med dem ett tag till.