En annan del av Sälen

Nyss hemkommen från fjällsemester. Vår lilla familjs första och definitivt inte den sista. Trots missöden som makens feberfrossa i fyra dagar, duggregn i två, lillebrors förkylningsåterfall och gamla spyor som hunden åt utanför vår stuga så är vi numera SÅLDA på Sälen och Hundfjället.

Jag och maken, som då var pojkvän, tillbringade några dagar i Tandådalen med några kompisar för många år sedan och vi gled över med transportlift till angränsande Hundfjället för att åka Väggen. Vi åkte Väggen och någon backe till och sedan gled vi tillbaka till stugan för bastubad, öl i badtunnan med tillhörande snörullning. Maken-kraken, som då var pojkvän, fastnade med foten i en snödriva och fick panik innan han kunde hoppa ner i badtunnan igen. Det var tider! Det var en tid när fjällsemestern snarare bestod i att göra pizzor i snön än att skälla på sin hund för att de ätit av dem. Åka fort och festa på Högis, snarare än att stå och laga korv stroganof i stugan åt alla barnen.

Nu med egna barn i backen så upptäckte vi en annan del av Sälen. Ett fjäll med fina, flacka, jättegröna nedfarter, trollskog med profiler som Dass-Orvar och Åke Skider, rullband för de allra minsta, mysiga våffelstugor, legotält och rymliga värmestugor med många microvågsugnar och annat som gör barnfamiljer glada.

Det här blev verkligen en semester med många härliga minnen som vi säkert kommer att skrocka åt så småningom. Storebror lärde sig att göra stoppsladd men råkade köra in i ett träd ändå, jag stilade för min son och körde ner i en bäck och fastnade med foten och maken fick åka några fina åk tillslut, trots bihåleinflammationen.

Vi syns igen nästa år, Sälen.





Från vägg till våffla.