Bajsiga blöjor och femtio par skor

Ibland blir jag så jävla trött, bara. Trött på hundgrusiga golv och kladdiga köksluckor. Trött på att trampa i blöta fläckar på badrumsgolvet och torka av kladdiga kranar för tusende gången. Trött på smulor, trött på att skrapa bort intorkade matrester under bordet. Trött på att sätta i en ny rulle toapapper i hållaren varje gång. Trött på att ifall inte jag sätter i en ny soppåse efter att alltid varit den som burit ut den gamla, så blir det ingen ny soppåse. Trött på att dammsuga trappan med billighetsdammsugaren med den korta sladden. Trött på att plocka upp fyrahundra små leksaker från golvet varje dag efter att ha trampat på dem först. Trött på smutstvätt upp till hakan och högar av ovikt ren tvätt. Trött på att den andra strumpan alltid saknas. Trött på att jag alltid glömmer bort att hänga tvätten på kvällen och måste tvätta om den dagen därpå. Trött på bajsiga blöjor och femtio par skor på hallgolvet som man måste hoppa över för att komma ut. Trött på att ta mig an alla drivor av damm, drivor av kläder, drivor av disk.

Samtidigt är jag så lycklig att det är min alldeles egna familjs smutsiga kalsonger som jag tvättar, hänger och viker om och om igen. Lycklig för att det är mina ungars fyrahundra leksaker som jag trampar på. Tacksam för att jag kan ge mina barn mat varje dag som de sedan kan tappa på golvet där den kan torka fast. Glad över att jag har en stor härlig grusig hund som blev precis som jag önskade. Det är mitt alldeles egna oglamorösa smutstvätts matkladdiga bajsblöjsliv, men det är mitt och jag skulle inte byta ut det för allt smör i Småland.

Men jag är fortfarande så fruktansvärt trött på billighetsdammsugaren med påsar som ingen säljer och på tok för kort sladd, så i morgon ska jag åka och köpa mig en ny.