Hund på släptåg

Idag hade jag som vanligt min gamla hund på släptåg på joggingturen. Det är skönt med lite sällskap i skogen och så får vi båda tanterna i familjen lite välbehövd motion samtidigt. På de sjuttio minuter som vi var ute och flåsade runt, hann hundkraken stanna och kissa minst elva gånger, bajsa två gånger, gräva fram och äta upp tre kattlortar, trampa ner sig i decimetertjock lera, stirra ner en nervös Bichon Frisé på fyrtio meters håll, få alla hundar i bilarna vid Brukshundsklubben att skälla hysteriskt bara genom att visa sig, nosa upp en död råbock och dricka dyngdikesvatten. Tänk hur hundar prioriterar egentligen. Liklukt är intressant, men de bryr sig inte om lite skit mellan tänderna, bokstavligt talat.



Hoppas den lilla bocken springer på gröna ängar i himlen nu.