Det är intressant det där med mat

En av mina absoluta favoritsysselsättningar är att äta. Gillar att äta gör väl de flesta levande varelser, antar jag. Det hör liksom till. Äta bör man annars dör man. Eller blir Victoria Beckham. Till saken hör att jag gillar att äta lite väl mycket. Med ett kaloriintag som skulle kunna försörja en hel familj i tredje världen år ut och år in, så har viktökningen smugit sig på. Eller smugit och smugit förresten, det är väl kroppsuppfattningen som har hunnit i kapp. På grund av att jag välsignats med en ganska hög ämnesomsättning och motionerar när andan faller på, har jag alltid kunnat äta vad jag vill och ändå inte bli mer än småmullig. Har aldrig bantat eller gått på någon diet på grund av att jag verkligen hatar att vara hungrig. Jag klarar inte av det bara. Jag blir sur, rent av rabiat, darrig och mår pyton om jag så missar ett enda litet mål. En del "glömmer bort" att äta. Det har aldrig hänt mig, det kan jag lova. Provade faktiskt en gång att bara äta bananer (för att någon självutnämnd hemmadietist sa att det skulle funka). Det gick faktiskt en hel dag innan jag matt av hunger kippade efter föda.

Nu tänkte jag i alla fall ge det en chans. Inte banta, men väl försöka lägga om kosten lite så jag kan komma i mina snyggjeans nån gång det här livet. Och det är verkligen en djungel där ute; svenssonmetoden GI, den ständigt återkommande stenåldersdieten, dietisternas flaggskepp tallriksmodellen, soppor och pulver (som om inte viktminskning vore nog plågsamt), Hollywoodklassikern och äckeldieten Atkins och så Viktväktarna med pluppar hit och pluppar dit, för att nämna några. Och som vanligt haussas varje ny diet och viktteori upp till tusen av kvällstidningarnas skrikande löp om "så här går du ner 10 kg på 1 vecka" och andra desperata försök att sälja lösnummer.

Det är intressant det där med mat. Det finns så många olika teorier om vad vi bör och inte bör äta. Smör är jättebra enligt vissa, medan det är rena hjärtinfarkten enligt andra. Flytande margarin rekommenderas istället, men hur många tillsatser som aromer, härdat vegetabiliskt fett och E-ämnen är egentligen bra att äta? Lättprodukter fullproppade med aromämnen, förtjockningsmedel, stabiliseringsmedel och socker är på väg ut i kylan, för nu ska vi äta feta och naturliga produkter. Men samtidigt varnas vi för att äta så mycket mättat fett som ju finns i smör, standardmjölk och grädde.

Vi står inför ett paradigmskifte i livsmedelsindustrin där ekologisk mat utan konstgjorda tillsatser är det nya svarta (eller gröna?). Ingen vill äta E-ämnen, glutamat eller konserveringsmedel längre. Naturligt och närproducerat ska det vara. Och jag är inte sen att hänga på. Jag och maken har för flera år sedan tagit i hand på att vi så gott det går ska undvika att tillaga halvfabrikat. Inte för att vi är några hälsofreaks eller stjärnkockar, utan för att det är så förbannat äckligt. För det värsta jag vet är "kött" = den där gråa, obestämbara massan med broskbitar i som frysta köttbullar, hamburgare och kebabkött består av. Det är ju bara för äckligt. Det smakar skit, ser ut som skit och man mår skit av det och dessutom får jag svårt att få ut skiten, då mina tarmar är känsliga typer.

En bok som jag faktiskt läst och som ska bli min bibel i köket tills fläsket slutat dallra är den här:



Jag kommer nog knappast att se så där*) bra ut naken, det är ju en pärs att få till det med kläder på. Men jag ska ge det ett ärligt försök.







*) Elitidrottande man är nog svårt att bli ;-).