Gosiga lilla Sigrid kom till oss från grannen försommaren 1982. Alldeles beige, alldeles liten och gossjuk och alldeles alldeles underbar. Har efterföjts av både kanin och vovve i samma diskreta kulör.
När man som jag växte upp på bondvischan, fanns inga fritidsgårdar att gå till. Jag gick till grannen och hängde efter skolan för där fanns massor av djur att pilla och gulla med. Den som jag minns allra helst är nog border collien Freja som hade damp och vallade allt och alla och fick så fina valpar.
En alldeles särskild plats i mitt hjärta har stora gul som bodde med mig tillsammans med sin matte i en sunkig enåenhalva mitt i Flogstas betong. Hon kunde rycka omkull en i kopplet hur lätt som helst, möblera om när vi var borta, rymma jättelångt och pipa genom nosen.
Och till sist en gammal och grå vän som dog för cirka två år sedan vid anmärkningsvärda sexton års ålder. Stora svarta Kim som aldrig ville sluta skälla när man kom på besök, luktade skunk och hade jättehåriga tassar. En med lite vitt på.
Du är ju hur underbar som helst. Jag skrattar så himla mycket när jag läser dig!
SvaraRaderaJag har också nostalgibränna med gamla bilder (fast utan att föda barn, kanske kommer automatikst med åldern). Finns inget bättre än scannern. Jag scannade dock det mesta för ett år sedan då jag satte ihop ett hejdundrande bildspel på en fest.
Tiden visar också fotografiets verkliga värde. Jag äLSKAR gamla bilder.
Vad Vackert du skriver, gumman. Blir bara synd att det tar slut. Skriv mer.......... PUSS.
SvaraRaderaSkulle kanske bränna iväg ett inlägg om mina forna djur också? Väldigt intressant genetik hos vissa. Kan kanske börja med mina dvärghamstrar - Bill åt upp Bull, den kannibalistiska lilla marodören. Da'n efter var han stendöd han med. Karma, kanske.
SvaraRaderaTack Helena! Ja, det är nog åldern som tar ut sin rätt ;-). Gamla foton rules! Ska scanna gamla svartvita negativ i kväll. Det är motiv från 70-talets Västerås med mina proggpäron med vänner. Ska bli intressant och kanske blir det lite bloggning kring detta, t ex "stilar vi minns, fast helst vill glömma".
SvaraRaderaJa, Anna gör det! Kannibalhamstrar! Det är nog bara du som kan drabbas av det, gullet. Du är för skön!
SvaraRaderaLove u