Kompisar från förr

Ett av de intressen som jag tyvärr varit tvungen att göra avkall på när jag fick barn är hästar. Det kan vara riskabelt att kuska runt när man är gravid och jag har ännu nio månader efter förlossningen fortfarande ont i bäckenet och svanskotan (foglossning) så jag vill vänta lite till innan jag ger mig ut på hästryggen igen.

Dessa underbara, starka, varma, vänliga (oftast...) och vackra varelser som ständigt gör come back i mitt liv fattas mig. Därför tänkte jag ta en tur i samlad skritt genom minnenas allé med några fyrbenta kompisar från förr. Mest för min egen skull, faktiskt.


Anade min mamma vad detta skulle leda till?


Lilla Pelle som var så stor när jag var liten, men blev så liten när jag blev stor.


Min alldeles egna "Robbelibobban" med sitt lilla föl utbrytarkungen.


Avslutar med gamla sura Campero som inga turister fick rida, så därför blev det han och jag varje dag.

Hoppla!